Hmmm ...

Jag säger bara - satan för sockersug! Ni som har bilden av mig som en lättsam, trevlig, snäll och social människa - radera den. När abstinensen eller suget slår i så skulle jag lika gärna kunna vara djävulen förklädd i mänsklig form (jag blir så elak) Eller inte jämt, men jag kan bli.

Jag skulle verkligen behöva socker avgifta mig! Det brukar ta 2 veckor och sen så är allt sockersug borta. MEN då ska man genomlida två veckor också ....

Dessutom så bantar jag. Ha, vilket skämt. Men jag hade gått ner ett halvt kilo typ ... Typ. Ska jag vara ärlig så bantar jag när jag känner mig pigg och motiverad. Stark nog att klara av hunger och sockersug, kosta vad det kosta vill.
Men så finns det dagar då jag är (sjukligt) trött, less, låg, frusen ... Och såna dagar går det åt helvete!
Med andra ord: när jag "bantar" så tar jag det med en nypa salt. Även om man skulle ha behövt lagt ner tid och själ i det för att få resultat.

Sabina Olsson